Igår fick vi för första gången i Stellas liv åka till barnakuten med vår lilla prinsessa, det tog "bara" 8,5 månadEr. Vi har ju en aktiv liten tös som är lite för rörlig för sin eget bästa/ sin ålder...hon klättrar och ställer sig upp mot allt och går längs med möblerna här hemma. Tyvärr är inte kroppen tillräckligt stark än och hon har fortfarande inte riktigt koll på avstånd m.m, dvs hon är för tidig för sitt eget bästa. Egentligen var det bara en tidsfråga innan första skadan skulle komma.

Vi har en skänk hemma där Stella har några av sina leksaker på 2 hyllplan, dessa är extremt roliga att klättra upp och ner för, och jag har låtit henne hålla på samtidigt som jag suttit brevid. Men så igår missade hon att dra sig upp och föll med pannan in i hyllplanet och kinden i botten...och gav ifrån sig ett galltjut av rang. Vi ringde till sjukvårdsupplysningen eftersom jag hört att när bebisar under 1 år slår i huvudet brukar de vilja att man åker in med dem och kollar att allt står rätt till. Innan samtalet kände jag mig ganska lugn eftersom när Stella slutat gråta så kändes hon helt ok, men när damen i luren sa åt mig att ringa efter ambulans och åka till barnakuten blev jag livrädd!

Med hjärtat i halsgropen ringde jag Carl som skyndade hem från jobbet och så åkte vi snabbt upp till akuten. Där konstaterade dem direkt att Stella verkade vara helt ok, men eftersom hon spydde när vi kom dit så fick vi stanna kvar ett par timmar för att träffa en läkare och försöka få i henne lite mat och se om hon behöll den.

Här dök då upp ett problem..tror du jag hann tänka att jag skulle packa ner barnmat när jag slängde mig ut till bilen med Carl&Stella? Personalen sa åt mig att gå ner till fiket och köpa lite mat till oss där...och utbudet där var väl inte alltid det bästa (ingen barnmat så långt ögat når, och än så länge är inte ostfrallor eller kanelbullar något Stella äter). Som tur var hade jag en burk fruktpure och några majskrokar längst ner i skötväskan.Stella klarade läkarundersökningen galant och kommer som mest att få en liten blåtira och en knappt märkbar bula i pannan.

Läkaren skickade hem oss med följande ord: "Nu tycker jag att ni skall åka hem, ta det lite lungt och mentalt förbereda er på de kommande årens skador när hon ramlar...för massa fler kommer det bli". Usch vad det känns jobbigt! Imorgon är det jag som packar en förstahjälpen väska och lägger i bilen (med MASSOR av burkmat) inför kommande sjukhusbesök. 

Har haft en helt underbar helg i Malmö och upplevt Melodifestivalens sista delfinal. Jag säger upplevt, för jösses vilken upplevelse det var...glädje,glamour och goda vänner!

Efter att vår kära vän Martina berättade för ett par månader sen att hon och resten av tjejerna i Love Generation skulle vara med i Melodifestivalen i år så var det bara för mig som sann schlager-räv att boka biljetter till detta. Jag vägrade missa detta, med på resan var självklart allas våran Poyan (mannen,myten,legenden), Party-Paul, snygga Jennifer och de två schlagertokarna bröderna Bramwall. Självklart fixade vi en  skylt med guldglitter och fjäderboa..det är ett måste! Stämningen var på topp från början till slut!

Järngänget tillsammans med underbara mor & syster till Martina (Poyan tar kortet)

Svårt att förklara den glädjen och stolthet man kände när tjejerna antog scenen, Martina ägde från början till slut och strålade som en stjärna! Andra chansen var väl inte det vi hoppades på, men nu håller vi alla tummar för att de går vidare till final nästa lördag istället.

Sen skall jag erkänna att jag njöt av sovmorgon och en lååång hotellfrukost i fred, en lyx som man inte unnar sig alltför ofta som bebismamma..:)

Idag går jag och lägger mig sådär extra lycklig..lycklig för att jag fick se Martina Love Generation på Mellis-scenen, lycklig över att jag har så fina vänner jag fick uppleva helgen med, lycklig över att jag har världens bästa framtida man, lycklig över att jag fick mer än 4timmars sömn igår natt, lycklig över att Stella stortrivs hos sin mormor/stvy-morfar/morbror,lycklig över att jag fick mina 4sekunder i tv...;) Idag finns inget annat än kärlek!!

Och ni...glöm inte att rösta nästa lördag:)

I ett par dagar har jag befunnit mig i livet innan mobiltelefonen fanns..som inte detta var tillräckligt så passade även hemtelefonen och internet på att ta en paus igår. Jag hade min jobbtelefon kvar, men där har jag knappt inga privata telefonnummer inlagda. Jösses vad tyst det var...lite panik hade jag ett tag, men samtidigt var det väldigt skönt. Tänk vad snabbt man anpassar sig till att alltid vara tillgänglig (tur dock att jag fortfarande kunde kommunicera med omvärlden via Facebook;))

Det är förvånande många som tror att jag har tid att sitta och shitchatta i telefon hela dagarna eftersom jag "bara" är hemma. Fast jag har en liten tjej som kräver uppmärksamhet och ompyssling,och den stund hon sover under dagen brukar jag försöka hinna med något av följande: äta eller duscha..sånt som ni vanliga tar som en självklarhet är lyx för mig..:) Stella har uppskattat dessa dagar då hon fått extra mycket lektid med sin mamma, och sluppit se henne med en lur i örat. Så jag kommer sluta prata i telefon under dagen, jag har ju  faktiskt inte så många dagar kvar som mammaledig och jag vill inte slänga bort den tiden.Varje samtal kommer högst vara i 3-5min.

En glad tjej som får mycket bustid med mamma!

Stella har ju mer eller mindre ätit upp min mobiltelefon (läs:dregglat sönder den), men igår fick jag en lånetelefon av min kära mamma som jag nu försöker lära mig. Jag har sen jag fick min första mobil alltid haft Ericsson (numera Sony Ericsson) telefoner...Även om jag har en Iphone så är det min jobbtelefon, som mest används till jobbsamtal samt läsa/svara på mail och kolla FB.

Så här såg min första telefon ut...en klassiker!

Min lånetelefon är en Samsung..och jag fattar ingenting!Det har tog mig flera timmar igår kväll att läsa igenom de sms och lyssna av de meddelande jag fått under dessa dagar då telefonen varit sönder, och jag kan inte svara tillbaka. Hjälp, jag måste få låna en Ericssontelefon av någon!

Nu är det snart bara 3 månader kvar tills jag skall börja jobba igen, och Carl tar över "hemmarollen" med Stella fram till årets slut. Jag måste erkänna att jag redan nu börjar få seperationsångest över att lämna min lilla sockersöta tös (blir det några syskon i framtiden så kommer jag inte vara lika generös med föräldrarledigheten..).

Samtidigt så vet jag att det kommer vara supermysigt för Stella att vara hemma och leka med sin pappa hela dagarna,hon blir tokglad när han kommer hem från jobbet och jag har varit lite avundsjuk att hon inte reagerar likadant när jag kommer tillbaka från exempelvis min träning. Men snart kommer jag kanske få samma reaktion?

Det som ändå gör att jag längtar lite tillbaka till jobbet är att jag fått en ny tjänst som känns riktigt spännande och rolig...framför allt tror jag att jag kommer trivas som fisken med mina kollegor. Pratade med världens bästa boråstjej idag om jobbet och blev lite extra taggad inför starten i maj. Jag skall bara försöka hitta tillbaka till min intelligens, känns som den försvann någonstans i juni...då kallade folk det amningshjärna. Jag har inte ammat på snart 4månader men den gamla hjärnan lyser med sin frånvaro och jag pratar fortfarande nog trasigast i stan. Har du sett den? Isf så får du gärna skicka den med DHL till mig.

Jag måste ju bara få skryta lite..min bror Richard har denna helg befunnit sig i Polen som deltagare i ett projekt gällande värderingar inom idrott. Han är 1 av 20 tränare från flera olika idrottsgrenar som blivit utvalda i Sverige att delta i detta.

Fattar ni vad duktig han är? Han har trots sin ålder (han blir 25 i augusti) haft flera ansvarsfulla tränarjobb, samt att han fått förfrågningar som han fått tacka nej till eftersom han även har ett jobb att sköta också. Ni kan ju förstå att man som storasyster är så stolt att man nästan spricker...och jag är övertygad om att han kommer bli Sveriges förbundskapten i framtiden.

Eftersom vi i Sverige brukar att behålla samma förbundskapten i flera år, så passar det bra att han tar över efter Erik Hamrén. Glöm inte vad ni hörde det först...

Det känns ju som om mer eller mindre hela världen har dåligt med pengar i januari..tidningarna publicerar artikel efter artikel med rubriker som "Så överlever du månaden" och "Snåla till februari". Även vi lever snålt och försöker få ihop det fram till löning..och Stella känner att hon gärna vill bidra på bästa möjlig sätt.

Hon fick fart på en av våra räkningar häromdagen och måste tyckt att den var lite för mastig för oss att betala denna månaden, så hon tog helt enkelt ett stort bett på den...dock stoppade jag henne från att äta upp den. Så dåligt ställt har vi det inte än så att hon behöver äta sig mätt på papper.

Nu funderar jag på om jag kan använda det som ursäkt att inte betala räkningen, "jag är ledsen, men min dotter har ätit upp den...så jag kan inte betala" ...typ ala "hunden åt upp mina läxor. Tror ni att det funkar? Isf hyr jag gärna ut Stella till er som behöver hjälp, bara ni inte saltar räkningarna för mycket...bebisar får ju inte äta för mycket salt innan de är 1år;))

För övrigt har vi haft en härjar-helg, där nätterna har varit urjobbiga och är det inte tänderna som kommer nu så vet jag inte vad jag skall tro. Sen så tog vi vårt första premiärgung, platsen blev ute i Lindome med söta Alvin med föräldrar. Bara nu att leta upp en bebisgunga på närmare håll, eftersom Stella verkade gilla det!

Så igår kom dagen då jag skulle prova vita klänningar...en märklig men mäktig känsla. Som smakråd hade jag med mig min älskade mamma, underbara huvudtärnan Valentina och min fantastiska svägerska Liza aka min bröllopsplanerare. Hon kan det mesta gällande sånt här,jag&Carl förlitar oss helt på henne-vi vågar inte ta några större beslut utan att kolla med Liza. En annan fördel med att ha sin svägerska också som bröllopsplanerare är ju att man undviker att en viss film med Jennifer Lopez blir sann;))

Jag hade redan innan mer eller mindre bestämt mig för en typ av klänning men efter att ha konsulterande med säljaren så trodde hon inte att den skulle passa min kropp. Istället tog hon fram några exempel på vad hon trodde skulle passa mig, och den första jag satte på mig var sagolikt vacker...jag har nog aldrig känt mig så snygg i hela mitt liv. Tårarna började rinna och jag kände mig så lycklig, ingen av de andra klänningar jag provade efteråt kunde inte mäta sig med den. Jag kände mig som en prinsessa! Askungen-släng dig i väggen...här kommer jag!!

Plötsligt känns det mer verkligt det kalas som skall bli av i augusti, och jag gick hela kvällen efteråt och småmyste och kände mig nöjdast i stan. Nu börjar vi komma en liten bit på vägen...klänning, färgtema,inbjudningskort är mer eller mindre bestämt. Det är bara gästlistan som skall spikas..och det är svårare än man tror. Vi som är välsignade med varsin stor släkt och många vänner får plötsligt problem, man önskade att man kunde bjuda alla. Men det här kalaset är dyrt och vi måste dra ner på antal gäster (man blir ju inte direkt miljonär på föräldrarpenningen;)), jag hoppas att ni som inte blir bjudna förstår detta.

Tänk att det idag har gått 7 hela månader sen min lilla tjej såg Göteborg och livet i all sin glans för första gången..det känns som en evighet sen, samtidigt som det känns som om det var igår. Ibland kan jag fortfarande inte förstå att den lilla perfekta sockersöta tjej är min..hon är min dotter...galet.

Stella har nu kommit in i en fas där rutiner är viktigt att hålla och att aktivera sig, att hänga med mamma på cafe i stan är inte längre lika roligt. Långpromenader är numera en chansning (dock har ju vädret gjort att vi inte utsatt oss för det speciellt ofta), det kan vara både bra och anus i Stellas värld. Det beror lite på vad hon är på för humör. Så nu börjar vårt nya liv där vi skall aktivera oss om dagarna! Jag har funderat och kommit fram till att vår vecka skall se ut på ungefär följande sätt:

Måndag:  Hemmadag, städ&fix

Tisdag:   Babyrytmik

Onsdag:  Utflykt

Torsdag: Öppna Förskolan

Fredag:   Simma på Valhalla?

Lördag:    Helgaktivitet

Söndag:   Helgaktivitet

Helgerna känns ju inte direkt svåra att hitta på något på eftersom vi i vår familj har en tendens att alltid ha saker på gång..som i dagsläget då varje lördag fram till mars är uppbokade;)

Tjo o tjim!!