Det låg ett bombhot över Göteborg och polisen grep flera misstänkta terrorister i helgen. Men de missade att ta dem som placerat ut små bomber i mitt huvud igår..för jösses så det exploderade av smärta. Kvällen/natten var dock värd all sprängande värk, för vi hade kanonkul..:)  

Kvällen på Incontro var perfekt, vi var på strålande humör och hade mycket trevligt sällskap med Valentinas arbetskamrater. När kvällen började lida mot sitt slut så tog vi oss vidare till en fest där min sambo med vänner befann sig. Det är en samling av fina människor som jag tycker väldigt mycket om, men de är livsfarliga att festa med eftersom de har en sjuk besatthet av shotar i alla möjliga färger/smaker..dessa fick jag även smaka på (och det var där någonstans det började spåra ut..;)

Gårdagens bakis-dag tillbringades i en innebandyhall där min ena bror Peter spelade match. Eftersom flera av mina bröder är aktiva inom sporten så tillbringar vi i vår familj ofta tid i olika svettiga idrottshallar runt om stan! Något även Stella nu skall få lära sig!

Stella med Morbror Peter i bakgrunden

Nu kanske ni tror att huliganer består av män mellan 20-30år som bara behöver en ursäkt att slåss..men jag kan meddela att det finns andra sorter också. Vår familj är ganska hetlevrad på läktaren, och vid ett tillfälle under matchen så fick vår bror/son/svåger ett hugg på handen och började blöda varpå vi skanderade "Vi skall plocka dig efter matchen" till spelaren som orsakade blodmassan. Nu vet jag inte hur rädd han egentligen blev när han kollar upp på läktaren och ser 2 stycken tanter som står och gormar på honom..han skulle förmodligen brotta ner oss båda två med en hand. Chansen att han mest tyckte vi var konstiga är nog ganska stor...

Huliganerna vill helst inte visa sina ansikten på bild...men visst ser de skräckinjagande ut??

Min vän Valentina slutar sitt vikariat idag och för att fira det så har hon dragit ihop ett litet gäng som skall på afterwork på Incontro.

 Det var ett tag sen jag var ute och svängde på mina rakade så jag är taggad som få, och numera kräver en bra utgång bra planering. Stella skall sova hos sin mormor & plastmorfar så att jag kan vara "trött" imorgon utan dåligt samvete.

Alla tankar på blöjor och matning läggs åt sidan och mitt största fokus ikväll blir istället skvaller och färgglada drinkar.Lukten av bebisspya skall duschas bort och ersättas av parfym. De bekväma myskläderna läggs i tvätten och ersätts av någon form av partyoutfit. 

Ikväll blir jag Partyprinsessa  innan jag förvandlas tillbaka till Askungen imorgon igen, jag skall bara hitta alla satans möss som skall sy min klänning för kvällen;) Nån som vet vart de gömmer sig?

Då var det torsdag och åter igen börjar jakten på den försvunna ersättningen.Jag vet inte varför men då är alltid mjölkersättningen slut i alla affärer runt omkring oss och jag lär mig aldrig att bunkra upp innan.

   SLUT!!

Så varje torsdag är det likadant, likt Indiana Jones tar jag mig runt Göteborg och letar efter skatten (mjölken) i alla möjliga affärer. Det är blivit lite av en tradition! Förra veckan sladdade jag in med vagnen och grep de 3 sista förpackningarna framför en annan mamma , som jag gissar letade efter samma skatt. Vi hade samma hysteriska blick och svettdroppar i pannan..:) Nu kan man kanske tycka att jag skulle delat med mig och gett henne en förpackning, men så storsint var jag inte..det är en djungel därute och det gäller att ta allt man kan komma över!

Nu har ju Stella börjat med smakportioner, och kommer snart sluta med ersättningen. Undra vad jag då skall göra på tordagarna framöver?

Nu vet jag att det finns en massa amnings-hitlers där ute som blir helt upprörda över att jag inte ammar utan ger Stella mjölkersättning. Då är det bara för er att runda hörnflaggan och komma in i matchen igen, jag ammade Stella tills hon var 2-3månader sen gick hon inte upp tillräckligt i vikt så vi fick börja med ersättning. Hon är världens gladaste tjej och har inte varit sjuk en dag i sitt liv! Om ni kan amma och tycker det är bra så är det ju kanon för er..för oss gick det inte. Punkt!

Läste på Aftonbladet.se igår att det nu har startat en dejtingsida för gifta som känner för att ragga älskare/älskarinnor, vad skönt för alla dessa som nu "slipper" utge sig för singlar (det måste varit ett riktigt jobbigt problem för dem innan..) på vanliga dejtingsidor.

Jag har en väninna som kikar runt lite på nätet efter att eventuellt hitta kärleken där, och eftersom jag själv en gång i tiden varit en "nätraggare" så diskuterar vi ganska ofta hur mycket märkligt folk det finns där. Vi har båda stött på grabbar som utgett sig för att vara singlar men som man på deras beteende märkt att det är något som inte stämmer..vaga svar om vart man bor, är endast inloggad under arbetstid m.m Dock tycker vi nog att de roligaste är de som är för trötta för att uppdatera sin profil...typ att deras alias är Bert27 och så står deras ålder efteråt med siffran 35. Det är ju inte jättesexigt att ragga på någon som har hängt på sidan i 8år utan att träffa någon,varningsklockorna ringer som attans då-det måst ju vara något fel på snubben;).

Man kan ju nästan säga att jag träffade Carl via nätet..fast på ett litet annat sätt.  Vi har en gemensam kompis i Poyan, han la upp bilder på Facebook från en helt galen nyårsfest, jag föstod inte ens att det var hemma hos någon eftersom det var så mycket folk överallt.Jag trodde inte det fanns någon som frivilligt skulle tillåta så många människor i sitt hem..men Carl kunde;)

I vilket fall som helst så kommenterade jag fotona i stil med "vad är det här för fest som hela Göteborg var med på utan jag" och resten är en romantisk historia.

  +    =    

En fin ekvation..:) Tack Poyan!!

Jag är nyss hemkommen från min kära svägerska Liza som färgat o fixat till mina ögonbryn så jag skall se lite snyggare ut ;) Innan hon blev världens bästa makeupartist så jobbade Liza på dagis så även om hon inte själv har barn så har hon bra koll på hur folk fungerar i föräldrar-rollen.

Osökt gled vi in på ämnet om mammalivet ständigt känns som en tävling, något som jag tycker är ganska märkligt..det känns som om det ständigt skall mätas i vems bebis/barn som är bäst/duktigast/snällast. 

"Vem sover bäst på nätterna? Vem rullade runt först? Vem lär sig gå först?"

Spelar det helt ärligt någon roll? Stella har precis lärt sig rulla runt, är det tidigt eller sent? Kommer hon bli raketforskare eller bambatant? Spänningen är olidlig...eller inte:)

     vs  

Om jag skall kolla på mig själv, så var jag ett jobbigt kolikbarn fram tills jag var 8månader och när jag väl lärde mig att gå så drog jag ena benet lite märkligt efter mig ( ja, ni kan kalla mig lazy leg..;)) Jag fick tom gå till en specialist, och jag tycker att jag blivit rätt bra ändå.

Så hurvida än när Stella lär sig krypa, gå eller prata är jag övertygad att hon kan bli precis vad hon vill i livet. Helst av allt tror jag dock att hon vill bli skådis och gestalta Svampen i filmen Super Mario Bros..hon visar tydliga tecken på det här hemma!

Måndagar är mysdagar för mig o Stella, då ser vi till att ha absolut ingenting inbokat..vi ligger i sängen fram till 11 och bara myser (och fnissar åt alla facebookstatusar om hur kallt det är ute m.m.) med en kopp kaffe.  Runt lunch så brukar ger vi oss ut på promenad, och de flesta dagar har vi vi haft tur med vädret så att solen skiner på oss.

Det var först för 2 månader sedan som jag började förstå hur skönt det var att vara ute och gå med vagnen..innan jag fick Stella så påpekade alla om att jag fick barn i "rätt" tid på året så jag kunde vara ute och promenera mycket. Stella föddes ju i juni och redan efter första veckan fick jag frågan om hur långa promenader jag brukade ta i det vackra sommarvädret..jag fick lite prestationsångest eftersom jag inte hade gått längre än till affären. För att vara som "alla andra" bestämde jag mig för att börja med dagliga promenader, trots att jag fortfarande hade ont som tusan och att Stella var för liten att njuta av att ligga i vagnen...så där tvingade jag mig runt en runda på 40minuter halvt haltande o lidande av smärta och en gallskrikande unge som HATADE att ligga i vagnen. Efter 3 dagar gav jag upp! Men nu är de dagliga promenaderna underbara:))

Speciellt eftersom jag som alltid stressat mig igenom livet, nu tar jag lugna och avkopplande promenader,jag stressar inte alls. Det finns en uttryck som jag slängt med under alla år när jag varit ute och festat, innan hemgång och då det obligatoriska fyllekäket skulle inhandlas så brukade jag utropa "ta påsen och spring"!!!

Detta betydde i princip att vi skulle handla käket och sen rusa ut till närmaste taxi för att komma hem snabbt,trots att jag inte hade någon tid att passa. Mina vänner gick med på detta ett par gånger tills de började uppskatta att sitta på McD och fyllesnacka med annat folk, och vilja leta upp en viss taxi m.m..Då började jag åka hem själv, och tog påsen och sprang..

Men nu springer jag inte längre, utan lunkar sakta o säkert fram i solen med barnvagnen framför mig!!

P.S Mitt inlägg om MILF upprörde tydligen en del läsare, så jag har ändrat det till MILD (mother I like to dance with),hoppas att det känns bättre för er känsliga läsare. Jag får hoppas att jag inte slog rekord i antal läsare igår pga MILF-rubriken..;)) D.S

Söndagar är träningsdag för alla i vår familj! Dagen börjar med att Stella får sitt via babysimmet, idag var det jag som fick plaska med henne i bassängen...mysigt som tusan!! Alla som har bebisar borde gå på babysim:))

Efter babysimmet är det dags att ta sig hem och ladda batterierna innan det är dags för mig att gå och träna Bodypump, och sen på kvällen är tanken att Carl skall träna innebandy (dock är han oftast revbenskadad eller förkyld så detta har inte hänt så ofta än;)).

Jag tränar på Sportlife, och sen jag köpte träningskortet för drygt 2 månader sen så har jag tränat 1gg veckan och ganska lunga pass. Man kan ju inte chockstarta kroppen när den inte rört på sig alls på typ 1 år.

Jag gick ju upp underbara 30kg under min graviditet, och 18kg av dem har jag lyckats bli av med...men nu har jag stått still på vågen en månad. Så jag känner att det är dags att trappa upp träningen en del och sluta käka Haribos nappar i tid och otid, det är ju ändå tanken att jag skall i en vit klänning nästa år. Så nu börjar vägen till att bli en snygg MILD (mother I like to dance with). Varje söndag skall jag redovisa för er hur det går för mig!

En månad innan Stella föddes:                       Idag:
                                          

Igår hade Stella bjudit hem sin bästa kompis Louella med tillhörande föräldrar till en Idolkväll hemma hos oss, vi hade en mycket trevlig afton som slutade timmar efter Stella hade somnat (Louella är lite mer av en nattsuddare och höll sig uppe med oss).

Bästa kompisar!

Men jag funderar på hur bra (eller anus) Idol egentligen är?Vi tycker att det är ganska trevligt att ha fredagshäng framför Idol, äta nåt smaskigt till innan och sen umgås runt tv:n och hylla/såga artisterna...(jag vet att vi inte är direkt ensamma i Sverige om att spendera fredagen på detta sätt;)).

Fast artisterna som deltar kan ju inte vara Sveriges bästa sångerskor/sångare..jag (som är helt opartisk) tycker exempelvis att min sambo slår hälften av deltagarna med hästlängder i sång. Nu när medelåldern är lite högre denna säsong, kanske jag kan få honom att söka till nästa Idol...fattar ni vilket par vi skulle bli?? Idol-Carl och Lets Dance-Jessica- vi skulle pryda varenda löpsedel på Aftonbladet och lätt ta upp jakten på de där Måns Zelmerlöw o Marie Sernholt som Sveriges snyggaste kändispar.

   VS    

Upp till kamp!!!