Jag hade besök från landet igår av min kusin Angelika och hennes 2 minsta barn (hon har hunnit med 6 stycken genom åren, där ligger man i lä...;)). När jag var liten var kusin Angelika JÄTTEgammal, nästan en vuxen. Jag var dagbarn hos min faster innan jag började på lekis och där höll Angelika koll på oss små. Det skiljer 6år mellan oss, något som kändes som en hel livslängd när man växte upp..därför är det ganska roligt att man nu i vuxen ålder inte ens tänker på att det är en ålderskillnad mellan oss. Jag funderar lite på när man blir gammal nog att sluta bry sig om ålder?

Angelika med Stella:

När jag växte upp och var en tjej med toviga tofsar och stickade tröjor så hade min bästa kompis Valentina (som still going strong på den positionen) en storasyster som hette Biljana. Biljana var en stor tuff tjej, som man hade en MASSA respekt för...det bästa jag o Valentina visste var att smyga in i hennes rum när hon inte var hemma och bläddra bland hennes skivor. Då kunde jag aldrig gissa att även Biljana skulle bli en av mina bästa vänner i vuxet liv, hon är fortfarande en tuff tjej som jag har respekt för men hon är inte lika stor längre. I de flesta fall så skulle nog alla t.o,m gissa på att hon är yngre än mig (hon ser inte lika sliten ut som en annan...haha).

En nyfunnen bra vän det senaste året är Jennifer, hon är 9 år yngre än mig. Något som jag aldrig reflekterar över, undantag när vi hade lördagshäng och jag zappade förbi klassikern En prins i NewYork med underbara Eddie Murphy. Jag blev helt lyrisk och började upphetsat tjata om att detta var en riktigt grym film..medans jag tjatade på om alla roliga scener i filmen för att hon skulle förstå att detta var en av 80talets bästa komedier så avbröt hon mig med orden:

"-Vilken dålig bildkvalite det är"  Då kände jag mig gammal:))

Jennifer- i år kommer du få denna film som julklapp;))