Jag har legat lite lågt med träningen de sista veckorna eftersom jag varit för trött,bakis eller sjuk (med andra ord har jag utnyttjat alla ursäkter som finns), men igår var det dags att ta tag i det igen. Min svägerska Jennifer hade lurat med mig att gå på Afro Power Dance.Jag har bara testat afrodans vid 2 tillfällen tidigare, båda på möhippor,ena gången var jag full och andra gången för gravid för att delta...:)

Som vid de flesta pass så placerade vi oss längst bak, jag trivs där och har aldrig förstått de som älskar stå längst fram vid instruktören. Vid andra pass har jag även alltid känt mig "tvingad" att förklara för instruktören att jag "precis" fick barn och därför inte kanske kan göra alla övningar...vet inte om det är för att jag vill ursäkta att jag är så grymt otränad och kass:)  Men nu när Stella snart är 5 månader så kändes det lite för mycket, så jag struntade att informera instruktören om läget.

Det var ett roligt pass, trots att jag kände mig mest som en tok som inte riktigt hängde med i alla övningar och mest bara studsade runt. Vid en övning skulle man släppa loss som en glad apa, och när jag såg i spegeln såg jag hur alla släppte loss som tusan medans jag mest såg ut som en stel stor gorilla :) Men,men..,det bjuder jag på. Sen att Jennifer efter passet såg ut som hon tagit en lugn promenad i parken, medans jag sprungit ett marathonpass är en annan sak. Men jag skall nog få ordning på min kondition så småningom!

Skulle jag någon gång i mina framtida liv återuppstå som en apa så tycker jag att livet som gorilla verkar rätt soft..du sitter mest och äter i grupp,och ju större du är desto bättre..ett liv som hade passat mig som handsken!

 

Petra

9 november 2010 13:03

Hahaha! Jag VÄGRAR afrodans efter att mina systrar körde en liten uppvisning hemma för några veckor sedan. Oh my... säger jag bara. ;)

http://www.iconfess.blogg.se

morrisan

9 november 2010 17:51

hahaha...ja, man kände sig lite skum:) Men det var faktiskt roligt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår fick vi för första gången i Stellas liv åka till barnakuten med vår lilla prinsessa, det tog "bara" 8,5 månadEr. Vi har ju en aktiv liten tös som är lite för rörlig för sin eget bästa/ sin ålder...hon klättrar och ställer sig upp mot allt och gå...

Har haft en helt underbar helg i Malmö och upplevt Melodifestivalens sista delfinal. Jag säger upplevt, för jösses vilken upplevelse det var...glädje,glamour och goda vänner!   Efter att vår kära vän Martina berättade för ett par månader sen att ...

I ett par dagar har jag befunnit mig i livet innan mobiltelefonen fanns..som inte detta var tillräckligt så passade även hemtelefonen och internet på att ta en paus igår. Jag hade min jobbtelefon kvar, men där har jag knappt inga privata telefonnumme...

Nu är det snart bara 3 månader kvar tills jag skall börja jobba igen, och Carl tar över "hemmarollen" med Stella fram till årets slut. Jag måste erkänna att jag redan nu börjar få seperationsångest över att lämna min lilla sockersöta tös (blir det nå...

Jag måste ju bara få skryta lite..min bror Richard har denna helg befunnit sig i Polen som deltagare i ett projekt gällande värderingar inom idrott. Han är 1 av 20 tränare från flera olika idrottsgrenar som blivit utvalda i Sverige att delta i detta....