Då stod jag där i väntan på den mystiska tanten och den hemliga leveransen utanför Domkyrkan, och spanade efter gröna kappor. Till sist kom hon...en söt liten italiensk dam:) Hon började med att fråga om vi skulle ta en fika, men jag parera inbjudan till kaffe med att säga att jag skulle till frisören. Sen frågade hon vem jag var och vad jag hade för koppling till Italien, och efter en snabb redovisning så fick jag äntligen leveransen!!

Redan här förstod jag att det nog inte var frågan om någon knarkleverans eller blodspengar..de brukar ju inte komma i rosa Barbie kuvert.

Det var något så oskyldigt som välkommen till världen-pengar till Stella från våra "adoptiv-släktingar" från Italien. Jag kallar dem för adoptiv-släktingar eftersom vi egentligen inte har något blodsband, men de gillar oss och vi gillar dem samt att de bor och är uppvuxna i samma by som min farfar kom ifrån.

Självklart blev jag väldigt glad och tacksam för pengarna,men samtidigt lite besviken. Jag hade precis gått förbi en kritstreckrandig kostym på MQ som hade passat perfekt till min nya karriär som maffiaboss...men jag får väl fortsätta på Coor som kontraktsskrivare istället.

Mille grazie Gian-Carlo & Elda!!

 

Petra

15 november 2010 21:52

Nu tycker jag att du är fördomsfull. Vad är det som säger att inte knarklangare gillar Barbie? ;)

http://www.iconfess.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår fick vi för första gången i Stellas liv åka till barnakuten med vår lilla prinsessa, det tog "bara" 8,5 månadEr. Vi har ju en aktiv liten tös som är lite för rörlig för sin eget bästa/ sin ålder...hon klättrar och ställer sig upp mot allt och gå...

Har haft en helt underbar helg i Malmö och upplevt Melodifestivalens sista delfinal. Jag säger upplevt, för jösses vilken upplevelse det var...glädje,glamour och goda vänner!   Efter att vår kära vän Martina berättade för ett par månader sen att ...

I ett par dagar har jag befunnit mig i livet innan mobiltelefonen fanns..som inte detta var tillräckligt så passade även hemtelefonen och internet på att ta en paus igår. Jag hade min jobbtelefon kvar, men där har jag knappt inga privata telefonnumme...

Nu är det snart bara 3 månader kvar tills jag skall börja jobba igen, och Carl tar över "hemmarollen" med Stella fram till årets slut. Jag måste erkänna att jag redan nu börjar få seperationsångest över att lämna min lilla sockersöta tös (blir det nå...

Jag måste ju bara få skryta lite..min bror Richard har denna helg befunnit sig i Polen som deltagare i ett projekt gällande värderingar inom idrott. Han är 1 av 20 tränare från flera olika idrottsgrenar som blivit utvalda i Sverige att delta i detta....