Idag fyller jag hela 32år=nu är jag ett helt år visare än igår, och det känns stort!

Min födelsedag har alltid varit väldigt viktig för mig, jag har sett till att jag aldrig vaknat upp ensam utan att det alltid funnit någon där att ta en kopp kaffe med på morgonen. Innan jag träffade Carl och saknade bil så jag inte kunde ta mig ner till föräldrarhemmet i Vallda,så fick min kära vän Valle ställa upp:) Jag tror inte heller att det är någon kollega eller klasskamrat som missat min dag genom åren...eftersom jag tenderar att prata om den i veckor i förväg.

Dock var denna morgon lite extra speciell...eftersom det var min första födelsedag med Stella. Hon och hennes pappa hade fixat kaffe&frukost på sängen åt mig! Mamma,Ingvar,Peter,Robert,Pappa, Valle,Hanna,Carl=alla ni som tidigare år varit de som väckt mig..förlåt mig, men födelsedagsmyset med Stella är det bästa jag varit med om!!

Jag har även en annan tradition sen 7år tillbaka, varje födelsedag brukar jag (i vanliga fall ta ledigt från jobbet) ha en lyxdag för mig själv och unna mig det lilla extra, detta i form av massage och ansiktsbehandling. Så blir det även idag, dock lite senare på dagen än normalt...men man får ju vara lite flexibel och vänta tills barnvakten Stellas morbror Robert slutar skolan;). Men sååååå jag längtar efter att få bli lite ompysslad och känna mig som en drottning för ett par timmar!

Fram tills dess skall jag&Stella ta en promenad och en kopp med fru&fröken Clarbris..och ikväll står Carl för middagen. Det kommer bli en grym dag med andra ord!!

Fru Clarbris skrev ett sms till mig igår när vi "bokade" promenad: "Passa på att njuta idag,det är din sista dag som 31" Jag reflekterade lite då över året som gått..och jag tror faktiskt jag upplevt det bästa året i mitt liv. Dagen då Carl friade och dagen Stella föddes är två dagar som jag aldrig kommer glömma, och 2 dagar som varit de lyckligaste i mitt liv. Självklart har även året innehållit sorg och tårar eftersom jag tagit förväl av två viktiga familjemedlemmar,men tyvärr är det ju så livet ser ut.

Så det är med spänning som jag ser framemot mitt år som 32år..det kan ju bara bli grymt. Tack vare Facebook känner mig ju sig älskad och uppskattad som få på ens födelsedag...klockan är bara 9.15 och jag har redan fått 45st grattishälsningar på min logg (och 5st grattis-sms till telefonen)!! Vem vet...kommer jag komma upp i 100st innan dagen är slut? Tack alla för att ni får mig känna mig extra speciell idag, all kärlek tillbaka till er!!

KRAMAR I MÄNGDER

(och ni som känner mig och vet hur blödig jag är...ja,det stämmer att jag sitter här framför datorn med lite lyckotårar i ögonen;)

Idag har jag och Stella varit ute och promenerat i snön ( alias slasket) med Valle, och vår barnvagn får betyget mycket väl godkänt för snökörning. Stora runda däck är det bästa vid sådant här underlag!! Dock måste våra däck pumpas...vi köpte en pump till som inte funkar. Men det borde väl gå att promenera till en bensinmack och låna en pump a la cykelvarianten? Någon som vet?

Vi passade även på medans vi var på stan att ta en sväng förbi Stadsbiblioteket där vår konstnärsvän Benny Cruz skapar en grym väggmålning i Schackrummet. Benny är en väldigt duktig konstnär som gjort flera underverk runt om i stan, jag som känt honom ganska länge minns hans tidiga verk på Burgården gymnasium:)

Stella som redan i tidig ålder är ganska kulturell av sig har Benny som sin favoritkonstnär, när jag var höggravid så var vi på hans utställning och då sparkade hon vilt och nöjt i magen. Och nu utanför magen beundrade hon hans målning på bibilioteket...det fanns massa små detaljer för henne att kika på. Så alla ni som går till Stadsbiblioteket för rim och ramstunder med era barn, passa på att gå in i rummet brevid och kika på hans målning!!

Som ni ser har Benny fler fans än vi...;))

Min kropp fick panik efter 3 dagars fest/kalas i rad och protesterade genom att ge mig halsont och feber idag (förmodligen för att den inte har varit med om detta på ett par år;)). Så nu ligger jag här hemma och försöker kurera mig, medans min kära sambo tar hand om Stella. Det här med att vara sjuk när man har små barn är inte en bra kombination...det är inte så att man kan vila och sova som man vill och låta henne ta hand om sig själv. Därför så är det bara idag jag har på mig att bli frisk, eftersom Carl skall tillbaka till jobbet imorgon.

Han är egentligen också lite småsjuk, men efter att jag skällt på honom flera omgångar att han alltid "stjäl min åska" genom att vara sjuk samtidigt som mig, så biter han ihop idag..:) Han är fin, min åsktjuv!

Annars känns det egentligen som om det var lite värt att bli sjuk..för jag har haft 3 grymma dagar/kvällar. I torsdags var jag på julbord med Carls jobb,jag hade en trevlig kväll med hans kollegor och färgglada drinkar;)  I fredags var vi på julbord med min pappa, som ett litet julfirande innan han drog till Thailand i 2månader. Kanonlyxig julmat och kanongod julmust! Igår var det lite familjekalas här hemma med de båda sidorna för att fira mig...jag blir ju stor tjej på onsdag...hela 32år gammal!

Jag vet att jag varit lite småkass på bloggningen de senaste dagarna..men nu lovar jag att kamma mig och ordna till det igen;)) Men jag tänkte ändå sammanfatta lite av allt jag skrivit innan:

*Vägen till att bli en MIL(F)D går ingen bra alls...trots träning, står vågen kvar på samma envisa tjockiskilon..och nu närmar sig bröllopet med stormsteg. From imorgon börjar jag (och Carl) på diet samtidigt som jag tänkte fortsätta träna 3ggr/veckan. Hoppas att det ger mer resultat!

*Bäverkidnapparen vägrar ger sig till känna...och vi blir mer och mer förvirrade...

*Bosse har jobbat hela helgen, han måste ha mycket att göra....Ned var sjuk alt.ledig i fredags...

Något jag glömt??

Nu är det officiellt...jag är en sunkis-mamma och så långt ifrån en MIL(F)D man kan komma. Idag gick jag på Avenyn i lila joggingbyxor!! Vad har hänt? Jag får helt enkelt börja leta efter ett nytt hem ute på landet där jag hör hemma....

Jag måste ju förklara hur jag råkade hamna längs Göteborgs paradgata i dessa plommonfärgade byxor. Som ni alla vet är det väldigt kallt ute, och jag hade inga större planer än att ta mig ner till ICA som ligger precis runt hörnet och handla lite mat (eftersom det började eka i kylskåpet var detta ett måste). Jag drog på mig mina träningsbyxor och en fleecemunkjacka, slängde ner Stella i sin pyjamas i hennes i overall...vi skulle ju bara ner en snabbis.

När jag väl kom ut så märkte jag att det trots allt var ganska fint väder, solen sken trots kylan...så jag bestämde mig att ändå ta ett varv runt Heden för att ge Stella och mig själv lite frisk luft. "Runt Heden kan ju ändå folk tro att man promenadmotionerar" tänkte jag...

   Mina lila joggingbyxor...

Fast när jag går längs med Hedens ena sida, bara ett tjejkast ifrån Avenyn..så kommer jag på att jag lovat Carl att fylla på whiskyförrådet och utan att tänka på det så har jag traskat in på Avenyn och in på Systemet.Sen strosade jag vidare längs gatan tills jag såg mig i ett skyltfönster=SUNKVARNING!! Det gick raskt hem...och jag är tacksam att man inte mötte nån gammal arbetskamrat eller nåt liknande.

Så här blir det lätt när man bor mitt i stan...man skall helst gå utanför dörren i sina snyggaste kläder och snyggare makeup än bara lite mascara, men förvirrad småbarnsmamma som man numera är så glömmer man lätt sånt. Borta är alla tankar på att vara en Sex and the city-brutta...jag minns den gamla goda tiden då vi tjejer diskuterade om jag var Samanta eller Carrie i vårt gäng. Det känns rätt långt bort nu...ingen av dem hade gått klädd i joggingbyxor på stan;)