Igår fick vi för första gången i Stellas liv åka till barnakuten med vår lilla prinsessa, det tog "bara" 8,5 månadEr. Vi har ju en aktiv liten tös som är lite för rörlig för sin eget bästa/ sin ålder...hon klättrar och ställer sig upp mot allt och går längs med möblerna här hemma. Tyvärr är inte kroppen tillräckligt stark än och hon har fortfarande inte riktigt koll på avstånd m.m, dvs hon är för tidig för sitt eget bästa. Egentligen var det bara en tidsfråga innan första skadan skulle komma.

Vi har en skänk hemma där Stella har några av sina leksaker på 2 hyllplan, dessa är extremt roliga att klättra upp och ner för, och jag har låtit henne hålla på samtidigt som jag suttit brevid. Men så igår missade hon att dra sig upp och föll med pannan in i hyllplanet och kinden i botten...och gav ifrån sig ett galltjut av rang. Vi ringde till sjukvårdsupplysningen eftersom jag hört att när bebisar under 1 år slår i huvudet brukar de vilja att man åker in med dem och kollar att allt står rätt till. Innan samtalet kände jag mig ganska lugn eftersom när Stella slutat gråta så kändes hon helt ok, men när damen i luren sa åt mig att ringa efter ambulans och åka till barnakuten blev jag livrädd!

Med hjärtat i halsgropen ringde jag Carl som skyndade hem från jobbet och så åkte vi snabbt upp till akuten. Där konstaterade dem direkt att Stella verkade vara helt ok, men eftersom hon spydde när vi kom dit så fick vi stanna kvar ett par timmar för att träffa en läkare och försöka få i henne lite mat och se om hon behöll den.

Här dök då upp ett problem..tror du jag hann tänka att jag skulle packa ner barnmat när jag slängde mig ut till bilen med Carl&Stella? Personalen sa åt mig att gå ner till fiket och köpa lite mat till oss där...och utbudet där var väl inte alltid det bästa (ingen barnmat så långt ögat når, och än så länge är inte ostfrallor eller kanelbullar något Stella äter). Som tur var hade jag en burk fruktpure och några majskrokar längst ner i skötväskan.Stella klarade läkarundersökningen galant och kommer som mest att få en liten blåtira och en knappt märkbar bula i pannan.

Läkaren skickade hem oss med följande ord: "Nu tycker jag att ni skall åka hem, ta det lite lungt och mentalt förbereda er på de kommande årens skador när hon ramlar...för massa fler kommer det bli". Usch vad det känns jobbigt! Imorgon är det jag som packar en förstahjälpen väska och lägger i bilen (med MASSOR av burkmat) inför kommande sjukhusbesök.