I ett par dagar har jag befunnit mig i livet innan mobiltelefonen fanns..som inte detta var tillräckligt så passade även hemtelefonen och internet på att ta en paus igår. Jag hade min jobbtelefon kvar, men där har jag knappt inga privata telefonnummer inlagda. Jösses vad tyst det var...lite panik hade jag ett tag, men samtidigt var det väldigt skönt. Tänk vad snabbt man anpassar sig till att alltid vara tillgänglig (tur dock att jag fortfarande kunde kommunicera med omvärlden via Facebook;))

Det är förvånande många som tror att jag har tid att sitta och shitchatta i telefon hela dagarna eftersom jag "bara" är hemma. Fast jag har en liten tjej som kräver uppmärksamhet och ompyssling,och den stund hon sover under dagen brukar jag försöka hinna med något av följande: äta eller duscha..sånt som ni vanliga tar som en självklarhet är lyx för mig..:) Stella har uppskattat dessa dagar då hon fått extra mycket lektid med sin mamma, och sluppit se henne med en lur i örat. Så jag kommer sluta prata i telefon under dagen, jag har ju  faktiskt inte så många dagar kvar som mammaledig och jag vill inte slänga bort den tiden.Varje samtal kommer högst vara i 3-5min.

En glad tjej som får mycket bustid med mamma!

Stella har ju mer eller mindre ätit upp min mobiltelefon (läs:dregglat sönder den), men igår fick jag en lånetelefon av min kära mamma som jag nu försöker lära mig. Jag har sen jag fick min första mobil alltid haft Ericsson (numera Sony Ericsson) telefoner...Även om jag har en Iphone så är det min jobbtelefon, som mest används till jobbsamtal samt läsa/svara på mail och kolla FB.

Så här såg min första telefon ut...en klassiker!

Min lånetelefon är en Samsung..och jag fattar ingenting!Det har tog mig flera timmar igår kväll att läsa igenom de sms och lyssna av de meddelande jag fått under dessa dagar då telefonen varit sönder, och jag kan inte svara tillbaka. Hjälp, jag måste få låna en Ericssontelefon av någon!