Idag blir min dotter hela 5 månader-jösses vad tiden har gått fort!! Känns som hon nyss kom till världen! Dagarna bara rinner iväg, nu förstår jag alla som sa att man skall ta tillvara på tiden då de är små.

Just idag är ingen bra "födelsedag" för Stella...hon fick sin 5-månaders vaccination igår och har haft en tuff natt och även en tuff dag. Hon känns mer som 5veckor än 5 månader, hon vägrar lämna min famn och gnyr mest hela tiden. Stackars lilla docka!! Efter en sömnlös natt så måste jag bara ge en eloge till alla er mammor därute som har det så här varje dag...det känns som jag redan nu gått in i en vägg-ni är grymt starka som orkar detta natt efter natt!!

Själv hoppas jag att Stella kvicknar till och blir på bättre humör om en stund då hennes morfar kommer på besök.

Under dessa 5månader med Stella så har jag lärt mig 5saker som jag gärna vill dela med mig:

1) Att surfa runt på familjeliv.se ger en gråa hår...vad man än ställer för fråga så får man som svar den ena efter den andra domedagsanalysen. Om du behöver fråga om något-kolla med vänner runt omkring dig:))

2) Alla pratar om hur svårt det är att få bort morotspure-fläckar...men få nämner att samma sak gäller för mangopure-fläckar! Ha mörka kläder när mangopuren skall ätas!

3) "Rätt" sovtider är de som passar er, så länge de små inte skall gå på dagis och ni har en liten som vill mysa och ligga och dra sig på morgonen..låt henne göra det. Det gör ju ingenting om du får lite egen tid med en kopp kaffe och nyhetsmorgon (och eventuellt bloggande;))

4)Man kan visst lämna bort sitt barn för övernattning hos mor eller farföräldrar,trots att de är under 1år. Jag tror att det är bra för dem, och för föräldrarna...se dock till att inte "slösa" bort sovmorgonen med att vara bakfull. Njutingen blir liksom inte så lyckad då..;))

5) Även om bebisarna kanske inte riktigt förstår så är jag övertygad om att de uppskattar Disneyfilmer, dockteater och knasiga påhittade sånger. Det är inte för din egna skull utan för din prinsessas/prins skull du gör detta;))

Men alla gör självklart precis som man vill och vad som känns bäst för er och er lilla/lille!

By the way...Bäverns kidnappare har fortfarande inte gett sig till känna. Stella skulle uppskatta att få ett erkännande i 5månaders-present...bara så du vet!!

När Stella var ett par veckor gammal så fick vi nedanstående kort med posten.

Texten som står är följande:

Hej Jessica!

Ledsen att jag inte hört av mig tidigare,men tiden flög iväg. Det var lite långtråkigt att bara hänga på ditt kylskåp så jag kände att jag behövde en långresa. Stort grattis till lilltjejen, hörde dock att hon fått kolik så jag tänkte inte stressa hem. Men jag mår bra och saknar er lite. Vi ses snart!

Stor kram Bäver

Sen var det flertalet foton på vår kylskåpsmagnets-Bäver på diverse platser..jag rusade in i köket och såg att bävern faktiskt saknades! Men varken jag eller Carl kunde komma ihåg när vi såg den senast och hur länge den hade saknas. Detta blev en stor snackis och vi tillbringade dagar att diskutera vem som kunde spela oss detta spratt. Carl var helt övertygad att det var någon i min kamratkrets och vi ställde tom ett gäng mot väggen...men ingen erkände. Sen dess har kortet hängt på kylskåpet och varit en ständig snackis med folk som har frågat om vi fått "tag" på den som snott Bävern.

Så idag när jag lagade mat......utan att tänka på det drar jag ner en annan kylskåpsmagnet (Apan) till Stella som leker i sin gåstol runt mina ben medans jag lagar mat. Efter jag dragit ner Apan så drar jag även ner Bävern...och blir helt kall i kroppen. BÄVERN ÄR TILLBAKA!!!! Vem, hur och när har den kommit tillbaka???!! Jag är grymt imponerad av den som utfört detta spratt, det är nog bland det bästa jag varit med om...så kom igen nu...erkänn!!!

  
Stella är nöjd över bäverns återkomst:))

Senast jag pratade om Bäverns försvinnande och visade upp kortet var för Jonna som var här den 2november...så någon som varit här efter det måste ju vara "skyldig"....nedanstående misstänkta finns. Vem tror NI är den skyldiga??

Gangster-Valle        Rånar-Robban    Tjuv-Pia

Lurifax-Lars           Maffia-Ida         Joker-Johannes

Igår avslutade vi Carls första Fars dag med att titta på Inter-Milan med Zlatan. Ni som känner mig vet ju att jag är juventina dvs Juventussupporter ut i fingerspetsarna (satt ju även med i styrelsen för den svenska supporterklubben ett tag), men trots detta är jag en Zlatanist. Jag tycker Zlatan är helt grym!

Jag har ju även i samband med Juventus supporterklubb haft möjligheten att träffa honom, även om mötet blev minst sagt pinsamt från vår sida.  Vi åkte ner ett gäng från Sverige för att se Juventus-Milan och efter matchen skulle vi få träffa "Kung" Zlatan i ett konferensrum för att överlämna en graverad glasboll och få ta lite bilder.

Tifot innan matchstart!!

Dock blev det inte riktigt så...Zlatan blev utbytt i halvlek och hade duschat om och var på väg hem när vi kom efter matchen och ville ses. Så vi blev inskuffade på en inhängad parkeringsplats och dit kom Zlatan med fru Helena i sin bil, och det är här det hela börjar spåra ut. När han kliver ur bilen så får flera manliga medlemmar i vår klubb tokspel, och börjar slita av sig kläderna och dra i honom.

Innan Zlatan omringas av halvnakna grabbar..:)

Zlatan försöker lugna ner grabbarna med att säga saker som: "Ta det lugnt, kan vi inte ställa upp oss så ni får en bild?"

Men de numera halvnakna grabbarna kan inte sluta ta på honom och till sist anser livvakterna att det är en ohållbar situation och drar iväg med honom...det sista vi ser av honom är när han drar ner rutan i bilen och frågar:

"Var det inte någon present?"

Generat ger vår ordförande Zlatan glasbollen genom den öppna bilrutan...kanske inte riktigt så det var tänkt....;))

Så alla grabbar därute som hånar tonårstjejerna som gråter av lycka och får tokspel när de ser Idol-Olle och andra artister...jag har sett er...jag vet att ni är värre!!

Då stod jag där i väntan på den mystiska tanten och den hemliga leveransen utanför Domkyrkan, och spanade efter gröna kappor. Till sist kom hon...en söt liten italiensk dam:) Hon började med att fråga om vi skulle ta en fika, men jag parera inbjudan till kaffe med att säga att jag skulle till frisören. Sen frågade hon vem jag var och vad jag hade för koppling till Italien, och efter en snabb redovisning så fick jag äntligen leveransen!!

Redan här förstod jag att det nog inte var frågan om någon knarkleverans eller blodspengar..de brukar ju inte komma i rosa Barbie kuvert.

Det var något så oskyldigt som välkommen till världen-pengar till Stella från våra "adoptiv-släktingar" från Italien. Jag kallar dem för adoptiv-släktingar eftersom vi egentligen inte har något blodsband, men de gillar oss och vi gillar dem samt att de bor och är uppvuxna i samma by som min farfar kom ifrån.

Självklart blev jag väldigt glad och tacksam för pengarna,men samtidigt lite besviken. Jag hade precis gått förbi en kritstreckrandig kostym på MQ som hade passat perfekt till min nya karriär som maffiaboss...men jag får väl fortsätta på Coor som kontraktsskrivare istället.

Mille grazie Gian-Carlo & Elda!!

Nu är det fredag med spänning i luften...jag fick för ca 2 veckor sedan ett mystiskt samtal från en äldre dam som sa sig ha en leverans från Italien till mig, något som inte kunde skickas med posten. Hon hade tydligen fått det redan i somras, men diverse sjukdomar hade hindrat henne från att leverera det. Nu har vi stämt träff a la blind date, vi skall ses utanför Domkyrkan kl.15.00 Hon kommer vara klädd i en grön kappa och jag kommer ha en svart barnvagn.

Damen ringde även igår för att bekräfta vårt möte idag, och då sa hon: "-Om det regnar tar vi en kaffe någonstans". En kaffe? Jag trodde att hon bara var ett bud, måste man fika med en budbärare? Mystisken tätnar...nu är det inte bara leveransen som är spännande,utan även vem hon är. Kan det vara en okänd faster som vill testementera alla sina miljoner till mig?? Vad innehåller leveransen egentligen? Vad jag vet så har inte min släkt i Italien några maffiaintressen...men man vet ju aldrig? De kanske vill att jag skall bli deras knarklangare i Sverige? Bygga upp en kundkrets här och utöka deras imperium? Jag skulle nog ifs bli en ganska cool maffiaboss.

Nåväl..det återstår att se om jag kommer bli Göteborgs Donna Corleone eller inte.

Något jag iaf kommer bli innan fredagen är slut är mörkare brunett. Jag har nämligen ytterligare dejt i eftermiddag med min frisör Kristin, och det skall bli superlyxigt att få sitta och bli ompysslad i frisörsstolen!!

Igår var jag på mammagruppsträff! Det är egentligen ett ganska märkligt påhitt detta med att BVC samlar ihop ett gäng mammor med bebisar i samma ålder som man skall umgås med. De påpekar flertalet gånger att man måste försöka ses privat, dvs utanför BVC också. Jag var väl inför första träffen ganska skeptisk till hela grejen, jag gick dit med inställningen att jag hellre kunde dra ihop en egen mammagrupp än umgås med en grupp okända tjejer.

Jag var övertygad om att alla skulle spela "Supermammor alias Rosa mammor" framför varandra,dvs bara ha en fasad av rosa shimmer och bara prata om hur lyckligt allt är med en liten nyfödd. för vem vill visa sina sämsta sidor och avslöja sina farhågor för några som man inte känner??

Nu har vi setts ett par gånger (privat) och jag konstaterar att jag förmodligen hamnat i världens bästa mammagrupp. Fasaden är sedan länge riven och det är sååå skönt! Att man kan få sitta och berätta om hur kass man känner sig, hur orolig man är och hur tufft det är inför dessa sköna tjejer som förstår precis hur man känner -det gör att jag blir lite starkare. Tack för att ni finns!!

Jag har sagt det förr, det här med att vara mamma är det bästa men också det tuffaste jag varit med om. Omställningen har varit enorm, jag trodde faktiskt att jag skulle hantera den bättre eftersom jag betraktar mig som en stark person med skinn på näsan...men ack så jag bedrog mig:).

Det är ett ständigt vågspel.Jag har aldrig känt mig så kass som dagarna då Stella är ledsen och man inte kan trösta henne, då känner man sig som världens sämsta person som bara gör fel.

Samtidigt har jag aldrig känt mig så bra som dagarna då Stella är på toppenhumör och skrattar åt/med mig, då känner jag mig som världens bästa person som aldrig kan göra fel.

Nu beställer jag en glad Stella-dag..jag behöver det idag...:)

Igår började Kung Bore på snabb visit, bara för att vi skulle få känna på hur de närmaste månaderna kommer att bli..*brrr* Det är med blandade känslor jag tar emot vintern, jag tycker att det att vackert som tusan en solig dag promenera runt i ett snölandskap..och mindre vackert de dagar de blåser kallt och är slask överallt.

Som tur är kommer jag överleva denna vinter eftersom jag har världens bästa jacka- en alldeles egen röd äpplejacka från Haglöfs! Man ser helt galet rolig ut i den (speciellt när man drar på sig luvan), men det är den bästa jacka jag haft-aldrig frusit i den trots -30grader. Tack underbara Hanna&Viktor för er present! Var precis inne i förrådet och grävde fram den!

Stella kommer även hon ha en skön vinter-hennes varma åkpåse ser ljuvlig ut att ligga i när nordavindarna blåser in. Jag hoppas på att hon går med (för sin egna skull) att ha kvar liggdelen tills våren kommer..men den börjar tyvärr bli lite trång redan nu.

Igår hade vi Carls bästa vän Lars och flickvännen Ida här på middag, och vi kom osökt in på att man borde planera in en resa till Thailand nästa vinter. Carl är ju pappaledig då,jag kan lättare ta semester och Stella reser fortfarande i princip gratis då hon är under 2år. Då halvt som halvt bestämde vi att vi alla skall dra ner till värmen nästa år...så nu sitter jag och drömmer mig bort bland våra gamla semesterbilder och längtar!

Jag har legat lite lågt med träningen de sista veckorna eftersom jag varit för trött,bakis eller sjuk (med andra ord har jag utnyttjat alla ursäkter som finns), men igår var det dags att ta tag i det igen. Min svägerska Jennifer hade lurat med mig att gå på Afro Power Dance.Jag har bara testat afrodans vid 2 tillfällen tidigare, båda på möhippor,ena gången var jag full och andra gången för gravid för att delta...:)

Som vid de flesta pass så placerade vi oss längst bak, jag trivs där och har aldrig förstått de som älskar stå längst fram vid instruktören. Vid andra pass har jag även alltid känt mig "tvingad" att förklara för instruktören att jag "precis" fick barn och därför inte kanske kan göra alla övningar...vet inte om det är för att jag vill ursäkta att jag är så grymt otränad och kass:)  Men nu när Stella snart är 5 månader så kändes det lite för mycket, så jag struntade att informera instruktören om läget.

Det var ett roligt pass, trots att jag kände mig mest som en tok som inte riktigt hängde med i alla övningar och mest bara studsade runt. Vid en övning skulle man släppa loss som en glad apa, och när jag såg i spegeln såg jag hur alla släppte loss som tusan medans jag mest såg ut som en stel stor gorilla :) Men,men..,det bjuder jag på. Sen att Jennifer efter passet såg ut som hon tagit en lugn promenad i parken, medans jag sprungit ett marathonpass är en annan sak. Men jag skall nog få ordning på min kondition så småningom!

Skulle jag någon gång i mina framtida liv återuppstå som en apa så tycker jag att livet som gorilla verkar rätt soft..du sitter mest och äter i grupp,och ju större du är desto bättre..ett liv som hade passat mig som handsken!