Jag hade besök från landet igår av min kusin Angelika och hennes 2 minsta barn (hon har hunnit med 6 stycken genom åren, där ligger man i lä...;)). När jag var liten var kusin Angelika JÄTTEgammal, nästan en vuxen. Jag var dagbarn hos min faster innan jag började på lekis och där höll Angelika koll på oss små. Det skiljer 6år mellan oss, något som kändes som en hel livslängd när man växte upp..därför är det ganska roligt att man nu i vuxen ålder inte ens tänker på att det är en ålderskillnad mellan oss. Jag funderar lite på när man blir gammal nog att sluta bry sig om ålder?

Angelika med Stella:

När jag växte upp och var en tjej med toviga tofsar och stickade tröjor så hade min bästa kompis Valentina (som still going strong på den positionen) en storasyster som hette Biljana. Biljana var en stor tuff tjej, som man hade en MASSA respekt för...det bästa jag o Valentina visste var att smyga in i hennes rum när hon inte var hemma och bläddra bland hennes skivor. Då kunde jag aldrig gissa att även Biljana skulle bli en av mina bästa vänner i vuxet liv, hon är fortfarande en tuff tjej som jag har respekt för men hon är inte lika stor längre. I de flesta fall så skulle nog alla t.o,m gissa på att hon är yngre än mig (hon ser inte lika sliten ut som en annan...haha).

En nyfunnen bra vän det senaste året är Jennifer, hon är 9 år yngre än mig. Något som jag aldrig reflekterar över, undantag när vi hade lördagshäng och jag zappade förbi klassikern En prins i NewYork med underbara Eddie Murphy. Jag blev helt lyrisk och började upphetsat tjata om att detta var en riktigt grym film..medans jag tjatade på om alla roliga scener i filmen för att hon skulle förstå att detta var en av 80talets bästa komedier så avbröt hon mig med orden:

"-Vilken dålig bildkvalite det är"  Då kände jag mig gammal:))

Jennifer- i år kommer du få denna film som julklapp;))

Var ute på min dagliga promenad igår  och jag kan inte låta bli att bli faschinerad av att jag sen jag fick barn numera ler fånigt åt andra barnvagnsrullande mammor som jag möter. Som om vi alla ingår i någon hemlig klubb:)

För ett par år sedan var jag plast-matte åt en hund, och det fungerade på liknande sätt. När jag var ute på hundvagnspromenad log jag åt andra mattor/hussar jag mötte...och hade samma klubbkänsla.

Oavsett vilken "klubb" du ingår i så är det samma artiga småfraser:

-Vilken kön är det på din bebis/hund?

-Hur gammal är han/hon?

-Jag hade en sådan ras/barnvagn tidigare

Än så länge är det ingen som frågat om deras bebis får hälsa på Stella, men det kanske kommer när hon blir äldre..:)

Nu kanske det bara är jag som är den som ler fånigt och ingen annan känner igen sig i detta, men till saken hör att jag alltid fått leende tillbaka av barnvagnsmammor och andra hundägare. Men när jag ler lika fånigt åt folk som bär en innebandyklubba får jag aldrig något tillbaka, på något sätt tycker jag mig tillhöra deras hemliga klubb eftersom jag har hela min släkt och bästa vän aktiva i sporten. Men tydligen är jag inte godkänd att le tillbaka åt, förmodligen för att jag inte har på mig något hemligt klubbmärke som visar att jag ingår.

Imorgon skall jag ge mig ut med en innebandyklubba i handen och se om det går bättre...hör ni några som pratar om den skumma tanten med barnvagn och innebandyklubba som går runt Heden i cirklar och ler fånigt mot alla så vet ni att det är jag..:)

Igår var jag sådär extra vuxen..jag trotsade regnet och gav mig ut för att utföra diverse bestyr. Jag har varit duktig och rensat min garderob på en massa kläder som jag inte tänker/kommer att använda igen (= 5 vuxenpoäng ), och till min lycka har jag inom promenadavstånd hittat en container tillhörande Myrorna och Frälsningsarmen. Dit traskade jag med mina gamla "trasor" ,det kändes väldigt bra i själen efter jag slängt i dem i containern och på vägen hem fantiserade jag om vem som skulle ha på sig min  gamla tröja från H&M.

Jag vill uppmana alla om att göra samma sak! Alla har vi minst 20 plagg som vi alltid sparar i förhoppningen om att vi skall "få plats" i dem igen eller att de skall bli moderna igen..och väldigt sällan blir det som vi hoppats:) Då är det ju bättre att någon annan får njuta av dem, och ett plus är ju att det känns skönt att göra en god gärning!

Senare under dagen samlade jag på mig minst 10 feta vuxenpoäng när jag för första gången i mitt liv hade ett bankmöte! Det kändes stort och viktigt när vi diskuterade mitt sparande och vilka fonder jag skulle satsa på, storheten avtog dock lite när Stella lägligt nog valde att spy ner fondrapporterna. Den stackars banktanten sprang ut efter torktrasa och Ajax..tydligen passade det inte att det luktade bebisspya på hennes kontor (gissar att hon hade fler kunder efter oss).

Nu har jag startat ett kapitalkonto för Stella som hon får när hon fyller 20år, tanken är att vi skall spara ca 500kr/månaden till henne där så att det blir ett bidrag till att köpa bostad eller bil. Visst låter det bra och vuxet,nästan värt ytterligare 5poäng väl? Fast eftersom jag har planer på att hon skall bli tennisproffs eller artist så kommer hon säkert inte behöva våra pengar, utan då kan hon köpa ett hus på italienska rivieran till sina kära föräldrar för slantarna. Det behöver inte vara så stort, bara det har havsutsikt..;)

Dagens summa vuxenpoäng:20

Idag blir min lilla docka 4 månader gammal- stora tjejen:) Jösses vad tiden har gått snabbt sen hon kom till världen! Det har varit den bästa och den tuffaste tiden i mitt liv, som jag upp levt i flera olika faser..både bra o dåliga sådana.

Den första tiden kallar jag Trans-fasen, för det kändes som om jag gick i trans och inte riktigt fattade vad som hände. Plötsligt fanns det ett litet liv där som jag skulle ta hand om, och ingen hade kunnat förbereda mig hur annorlunda allt skulle bli. Det var som jag levde i en bubbla och det enda jag kunde tänka på var att räkna timmarna mellan Stellas mat-tider. Jag såg ut som ett ras, luktade en blandning av bebisspya o svett (att ta en dusch var en lyx som inte alltför ofta inträffade). Att Stella fick kolik under denna tiden gjorde den inte bättre, jag orkade ingenting..

Efter ett tag som jag in i Tår-fasen, tiden då jag grät för allt. Jag grät för att jag älskade Stella så mycket, jag grät för att jag ville vara för mig själv en stund och lämnade bort Stella ett par timmar, jag grät över att det var vackert sommarväder...ja, i princip allt. Jag tvivlade också på att jag skulle bli en bra mamma, jag var rädd för att träffa folk då jag var säker på att de skulle se hur kass jag var och komma på mig! När Stella började tappa allt sitt fina hår och blev skallig, så var jag helt övertygad om att det var mitt fel.

Hela tiden hade man hört att det var sååå ljuvligt att komma hem med sin nyfödda bebis, jag tyckte att det var tufft som tusan och skämdes för det och grät. Efteråt har jag fått veta att MASSOR av mammor upplever samma sak, men ingen snackar om det.

Rutin-fasen kom som en räddning, både jag o Stella hittade våra rutiner och började få ett lugn i vardagen. Dagarna såg ganska likadana ut, och vi trivdes..:) Jag blev äntligen en Kaffe-Latte morsa (jag drack inte latte innan, men man måste ju leva upp till sitt namn).

Nu är vi inne i Mys-fasen, då allt är rosensött och allt funkar kanon. Jag har kommit till insikt att vad jag än gör så är det bäst för Stella, skit i vad alla andra tycker o tänker eller vad det står i "regelboken". Hon är världens snällaste o gladaste tjej, så något bra måste jag och hennes pappa göra!

Ser framemot alla andra faser som kommer vara i livet, jag är övertygad om att det både kommer bli tuffare och mysigare..bring it on!!

Min älskade prinsessa för 4 månader sedan, hipp hipp hurra!!

Då var söndagen snart slut och i vanlig ordning har det varit fullt ös från början till slut,jag trodde helt ärligt att livet som nybliven mamma skulle innebära många sköna lediga dagar hemma och mysa. Men det är tvärtom...nu är Stella bara några månader gammal så än så länge är det inte bara hennes aktiviter som "belastar" min sköna söndag.

Morgonen började dock med att min kära sambo Carl serverade mig kaffe på sängen=bra start! Sen tog vi vårt pick o pack och traskade ner till premiären på Stellas babysim. Jag var som vanligt stressad när vi skall passa en tid och sprang halvt hysteriskt omkring hemma innan, och hann skälla lite på min sambo. Han och jag har inte samma klocka, jag är gärna en kvart innan och han en kvart efter sagd tid, så det brukar bli lite tjafs när vi skall iväg någonstans..:) Snäll som han är så biter han ihop och vi är där en halvtimme innan simningen skall starta och får skäll av instruktören att det är jobbigt för barnen att vara så tidiga. Tydligen något om för mycket intryck och att de blir trötta....hmmrrffpp säger jag på det. Min dotter är som mig, klart hon vill vara i tid och kolla läget innan!

Stella älskade iaf babysimmet,denna dag var det hennes pappa som var i bassängen med henne. Nästa gång skall jag i,jag  blev sugen som tusan när man stod brevid.

Promenad hem i det vackra höstvädret genom Trädgårdföreningen, Göteborgs pärla/ oas mitt i stan, underbart! Vi fick inte nog av friluftslivet och tog med oss Carls bror Andre med flickvän Jennifer till Gunnebo Slott för en liten kik..där mötte även min bror Peter och hans flickvän Liza upp oss. Diskussionen om bloggar dök upp och tydligen borde jag börja blogga "eftersom jag inte gör något på dagarna utan bara är hemma"!! Bara hemma??? Jag gör MASSOR, och denna bloggen skall bli mitt bevis:) Här har ni mig och nu skall ni få se att jag gör mer än "bara är hemma".

Dagen avslutades med att hela gänget följde med på en radhusvisning i Hult, det är inte alla som har med sig 4 st smakråd...haha. Mäklaren såg lite skeptisk ut;) Radhuset var dock en stor besvikelse, allt behövdes göras om..tak,väggar,golv m.m Och med tanke på hur ohändiga jag och Carl är så känns det inte som rätt köp för oss. Min bror till hantverkare som alltid är positiv såg bara möjligheterna, jag såg problemen...där ser man vad olika man kan vara.

Köket gjorde mig nästan rädd...;)

Men nu är det dags att krypa till kojs, har precis sett "Ensam mamma söker"..underbart program enligt mig. Dockan ligger i sin säng och sussar och Carl är och spelar innebandy med grabbarna, njuter av lugnet i ensamhet.

Söndagen avklarad...check